elintyras. blogg.se

...dag/inlägg/foto/skotertur/you name it... Fast man ska ju aldrig säga aldrig, även om det där med årets sista dag känns ganska givet.



Årets sista dag började för min del kl 10.10 (!). En dryg timme senare satt jag med Viktor på skoterkälken (och de andra på skotern), på väg till Statoil för tankning och en varmkorv åt oss var. Det bär mig emot att erkänna att jag, trots att jag lever med en motorfantast, varken helhjärtat uppskattar skoter eller kälke, men idag var det faktiskt vackert (och efter den fantastiska sovmorgonen vågade jag inte annat än att nappa på Mattias förslag). Fortfarande kallt, snöyra och delvis skumpiga leder (fast mycket finare än sist jag var med ut), men vackert och lagom till att vi kom hem hade jag fått upp värmen i både tår och fingrar igen.

2010 har verkligen varit mitt år, för att försöka mig på någon slags summering. De flesta av mina genomlevda år har tack och lov varit  mer bra än dåliga men 2010 kommer jag alltid att minnas som året då jag på riktigt fick min Mattias, tog en universitetsexamen och därefter fick ett kvalificerat jobb. 2011 kan aldrig bli bättre men förhoppningsvis nånstans i närheten.

Nyårslöften är väl inte i första hand till för att brytas men just för att de ofta inte efterlevs i hela 365 dagar så törs jag skapa och ange några. Mitt första nyårslöfte blir att ta hand om mig själv; att likt 2009 börja äta nyttigare igen, och att träna mer för att därigenom blir mer harmonisk och lättare att ha i möblerade rum. Undrar just hur många jag delar det löftet med. Imorgon kör vi, och enligt vågen är det efter all julmat (och godis) nu inte längre bara två kilo som ska bort tyvärr.

Mitt andra nyårslöfte blir att ta bättre hand om dem omkring mig; min man och mina barn. Sluta låta min irritation gå ut över dem när jag är stressad eller hungrig, inte ständigt tjata om städning och så vidare. Detta löfte kommer som nummer två för om jag tar hand om mig själv har jag bättre förutsättningar att även ta hand om dem, det är något jag vet men ändå är dålig på att uppmärksamma i stundernas hetta.

Mina förhoppningar inför 2011, förutom att hålla löftena i åtminstone mer än en månad, är att dem jag älskar och känner ska få må bra och att jag ska roffa åt mig en, om inte fast så i alla fall trygg, anställning nånstans förstås. Hur det än är så krävs pengar för hälsa, och där är vi tillbaka på nyårslöfte ett igen.

Nu ska jag knata in i duschen för att sedan sätta på mig den nya glittriga toppen och starta upp förberedelserna för årets sista middag; oxfilé, svampstuvning, potatiskaka med västerbottenost och färsk sparris.

Så även övervikt. Min består av 2 kg. Mattias bjöd nyss på Toffifee som jag gladeligen vräkte i mig av trots att jag egentligen är döless på godis vid det här laget. Två dagar kvar, sedan ska de två kilo jag lagt på mig det senaste året bort så att jag kommer ner till 55 igen! Helst redan under januari. Egentligen sitter det inte i vikten utan i hälsan, som för tillfället saknar både flås, fasthet (har inte tränat på minst en månad) och harmoni, men vikt är så mycket mer konkret. Skulle jag dessutom fortsätta gå upp nästan 2% varje år skulle jag snart bli överviktig i andras ögon med och då skulle det snart inte finnas ett enda dugg kvar av det där som kallas hälsa... 

Nog om det, trots att jag skulle kunna älta hela kvällen hur synd det är om mig för att jag gett efter för lättja så länge nu... men det är INTE synd om mig på riktigt, jag har minsann precis som alla andra ett eget ansvar! Just ikväll känner jag dock tyvärr mest för att grotta ner mig i självömkan men jag lovar att det ska vara sista gången på länge! Att både vilja äta kakan så att den kan sätta sig på smaklökarna och där den inte bör, samt se den gå förlorad till förmån för långsiktighet är ju en fis i rymden i jämförelse med de stora problem som många andra kämpar med. Jag ska alldeles strax leka vidare med mitt dockskåp och stänga ner min dator för ikväll, det mår vi nog alla bäst av.