elintyras. blogg.se

Jag tror att jag är på bättringsvägen, eller också är det intaget av Alvedon som får mig att känna så. Hur som helst har jag jobbat och det gick bra, jag lade bland annat ut 65 (!) jobb på arbetsförmedlingen. Sommarvikariat bör tilläggas, för mig veterligen expanderar inte Ragunda i den utsträckningen i övrigt. Till middag blev det kålpudding idag och faktiskt så är jag riktigt stinn därefter. Vi har avverkat ICAs "billiga veckan"-matsedlar för v 1-4 och är nu inne på "mera frukt och grönt"-variantens första vecka. Ett mycket lättsamt sätt för prova nytt och äta mer varierad kost om jag får säga det själv. Jag har aldrig gillat kålpudding eller -dolmar men idag blev det faktiskt mycket lyckat! Allt samman avnjöts dessutom i skenet från den nya bordlampan, egenhändigt skapad av tyget från Åhléns och Frösö handtryck.

Jag är sjuk. Eftersom det nästan aldrig händer minns jag aldrig hur man gör för att bäst genomlida/överleva. Har ont i kroppen, trött, matt och vill bara grina. Dividerar med Mattias om ifall jag ska kremeras eller inte om jag dör. Jag har inte kunnat ta djupa andetag på hela dagen pga hugg i vänster lunga så jag är inställd på det värsta medan han bara skrattar åt mig. Eftersom vi är så unga vill jag bli kremerad så att han får plats med alla sina nya fruar intill (en hel kista tar ju betydligt större plats även om jag är relativt liten) medan han vill att jag ska ligga obränd, död och upprutten sedan 50 år när han väl kommer och lägger sig bredvid, ensam. Skämt å sido så missar jag zumban för första gången ever och det grämer mig. Ska krypa till sängs med detsamma nu och imorgon är det jag som blir hemma med Viktor som heller inte är kry, och därmed basta. Inte för att jag alls vill vara sjuk men om jag ger sjukdomen ett dygn kanske den kan ge mig livet tillbaka sedan.

Tog med mig 5-åringen till gymmet och fast att jag snart fyller 27 orkar jag inte akrobatisera på hans sätt...