När jag var 17 hade jag magkatarr, jag minns att det kändes som att vara hungrig hela tiden, fast starkare. Nu har jag varit konstant hungrig i en vecka ungefär. Så "hungrig" att jag efter att bara ha orkat drygt halva pizzan i lördags natt ändå var "jättehungrig" några timmar senare och började misstänka att det nog inte längre är hunger det handlar om. Dessutom drogade jag mig med en novalucol imorse och mycket riktigt så gick det mesta av smärtan över.
På Plaza i fredags diskuterade vi alla nickande och instämmande om glömska, om hur mycket tid och ansträngning som c-uppsatsarbetet krävt och om hur man aldrig kunnat koppla bort den. Den senaste tiden har varit påfrestande, dessutom var Mattias borta mycket i början så jag är ärligt talat inte förvånad över den misstänkta magkatarren - men det skrämmer mig att jag glömde min egen mamma på morsdag igår! Och att jag om bara en vecka ska vara fit for job.
Men men, det som inte dödar härdar, eller nåt... Inte den bästa starten på veckan kanske men detta är sista veckan som skolflicka och det ska tillvaratas. Dessutom utlovas
sol!
