Beställde tv ikväll. Eller smart-tv för att vara mer exakt, eftersom det tydligen är ett smartare inköp än de mindre smarta varianterna.
Jag minns inte exakt hur länge men de senaste fem-sex åren har jag levt tv-löst hemmavid så det känns egentligen mer fel än rätt att köpa en, men efter att Viktor lagt sig om kvällarna och därmer ockuperat det enda sovrummet finns inte sådär jättemycket för Mio att göra nu när kylan och mörkret gjort att vi inte lika ofta kommer på att gå ut, så då fick det bli så. Dessutom har jag hela tiden tänkt att jag skulle behöva nån slags skärm på mer än 10" eftersom det ibland händer att jag, de eller vi alla kollar film.
Så med god hjälp från god vän har jag nu fått hjälp att synka mina behov (snygg, lagom stor, kompatibel med dvd:n jag köpte när jag var typ 18 och som åtminstone funkade sist jag testade samt för Mios tv-spel) med befintligt, lagom dyrt utbud, och landat i en vit apparat som förhoppningsvis landar härhemma innan barnen, som åker till Mattias imorgon, gör detsamma igen (så att jag kan installera den i lugn och ro).
Den tv-lösa epoken går därmed i graven och styrker vad jag skrev redan i mars, nämligen att 2016 är ett förändringarnas år.
Här kör vi utan någon tv, sen den stora, den mellersta och den lilla gått sönder samtidigt! Inte så dumt i flyttbestyren.
skriven