elintyras. blogg.se

...det är ett mycket gott exempel på vad som är jag. Idag blev det extra tydligt, då mitt välpolerade badrum drabbades av översvämmning för att "den där hinken" som tillhör avloppet under badkaret satt helt igen. Jag ringde i panik till Mattias som kom hem och åtgärdade felet åt mig, liksom han gör när bilen krånglar, skjutdörren till garderoben gnisslar, datorbilden inte går att föra över till tv:n eller dörren till boa inte går att stänga. Jag behöver nog min man mer än han behöver mig, även om jag för det mesta försöker intala mig det omvända, eller åtminstone att jag är självständig. En egen mekaniker/hantverkare som dessutom sköter allt hushållsarbete utom städning så att det "flyter" utan tjafs förenklar min vardag avsevärt. Att jag haft samma kille sedan jag var 17 ser jag som ett privilegium, extra mycket eftersom det just är HAN! Tänk allt vi gjort tillsammans och hur roligt vi fortfarande har. Han är en självklar del av mitt liv men som jag ändå försöker att inte ta för given, klycheartat - javisst!

Parallellt med bloggandet håller jag just nu på att framkalla lite förstoringar från årets semester, samt ett bröllopskort till mina föräldrar eftersom lilla mamma på något sätt ändå lyckats rama in den lilla pappersutskrift jag bifogade till hennes födelsedagskort i fjol, då vi i och med det offentliggjorde vår vigsel för dem. Det är på tiden att de får en något bättre bild att hänga på väggen där hemma, som den här ovan. Trots att jag i nästan ahlva mitt liv tonat/färgat håret mörkt känns det som en evighet sedan, fast att det nog egentligen bara gått ett år sedan sist.

För att knyta an till rubriken igen så är det tur att gäster här hemma sällan rotar i skåp, lådor och garderober, under sängar, bakom böcker i bokhyllorna eller innanför de tonade rutorna bak i bilen - det skulle ge en helt annan bild av mig än min prydliga yta... fast som jag vid närmare eftertanke finner aningen komiskt och som jag ju faktiskt här och nu bjuder den om vill på.

Jag har haft dubbla arbetsgivare i  en dryg vecka denna månad, vilket visat sig i lönekuverten om man säger som så. Det mesta av plusskapitalet ska läggas till nästa års tilltänkta utlandssemester men lite kläd(nät)shopping har jag ändå unnat mig nu ikväll. Jag vill se alla årstiders charm och visst är både värmeljus och chai-te mysigt, problemet är bara att de - trots namnet - inte värmer mig nämnvärt. I ett halvårs tid fryser jag och det halvåret tycks ha startat nu. Genom inköp av bland annat en stor och svart kofta hoppas jag dock kunna lindra "problemet" något. I morse hade jag vinterhandskarna på när jag körde till jobbet, och lyckades till skillnad från igår rädda fingrarna från att domna. Egentligen har jag inte rätt att klaga eftersom jag i övrigt har valt och älskar mitt norrlandsliv, men jag är så frusen...!

Sätter man rubriken i relation till sin motsats, att jag alltså skulle varit varm men fattig, så vete fan om jag kanske inte hellre fryser ändå, då finns ju åtminstone kapital till att köpa mig varmare. Slutgnällt med andra ord!