Det var kanske den mentala urladdningen

Nu när jag renskrivit anteckningarna ser jag att det var ett ganska givande folkhälsomöte i eftermiddags trots allt. Det kändes inte riktigt så precis efteråt. Nog för att halsen fortfarande känns som i uppstarten av en förkylning men i övrigt känner jag mig bara bättre och bättre - nu när det paradoxalt nog snart är läggdags (igen)... 

En komma fem timmar plus på flexen blev det med, såhär i början av en vecka som både kommer att innefatta bankbesök och 5-årskolleroll (som jag sade som liten) på tid som annars är arbetstid, inte så dumt. Jag känner aldrig att jag har tid att jobba över och väljer att se det som ren och sund folkhälsa så länge jag tänker så, men i och med nya chefens ankomst imorgon vill jag inte känna mig stressad över ej renskrivna anteckningar som ska mejlas ut. Och så kände jag mig ju alls inte i form för någon löpsväng trots att jag var så peppad i förmiddags. Istället stod jag nyss i ren frustration och vräkte i mig tre bullar bara för att Tise trots en komma fem timmars tidsfrist ännu inte tagit sig an dagens diskranson! Vet inte exakt vem som tjänade på den bedriften... Absolut inte folkhälsan.

Om jag hade haft en tv hade jag tittat på den

På vägen hem från jobbet idag slog någon lustig liten sjukdom till. På en halvtimme var jag helt däckad så när familjen satte sig till bords intog jag ryggläge med en alvedon i kroppen. Nu känns det bättre men ändå lite sådär, som att jag med gott samvete skulle kunna sega framför tv:n hela kvällen om tv:n jag äger hade haft någon kanalmottagning. 

Istället ska jag dricka karamell-te (hittade en sådan sort idag) och förhoppningsvis renskriva minnesanteckningar från morgondagens möte för imorgon kommer min nya chef och då vill jag stå till förfogande för att lära upp henne, hur konstigt det än låter. Sjuk har jag absolut inte tänkt bli så det är tur att det redan känns bättre (även om det i någon utsträckning säkerligen är alvedonens förtjänst)!

Ren och fin!