Min mamma är nervös, fråga mig inte varför, själv förstår jag faktiskt inte vad det finns att vara nervös inför, och är det således inte. Det går som det går. Jag hoppas på snö men det är ju inget man rår över så det blir som det blir.
Vi kör knytkalas och jag och Mattias fixar resten. Därför har jag skinkan från Halven på 5,8 kg i blöt sedan några dagar, liksom en saltrulle. Matinköpen påbörjades idag och jag kokar i skrivande stund inte mindre än tre satser fudge, två med lakrits och en laktosfri vanlig. De gamla har tagit slut, vilket jag såklart får skylla mig själv för eftersom jag bjudit bort det mesta på jobbet... Och eventuellt skåpätit upp resten av, men nu finns det snart nytt! Kolor och rocky road har jag sedan förut och lussebullar och pepparkakor i massor har jag med, vilket jag heller inte skåpäter av...
Några dagar före jul ska den årliga julgodistävlingen för mig, två barndomsvänner och våra respektive familjer ske, också hos oss i år eftersom barnen har skola, så därefter ska också resten av godiset (och förhoppningsvis en vinst!) vara fixat! I år har vi lagt till ett nytt inslag i tävlingen med i form av hemlagad senap. Mitt senapsbidrag har jag också kokat ihop nu i eftermiddag och förhoppningsvis räcker även den till självaste julbordet.
Mattias då? Jo, vi är ju två och jag gör bara det jag själv vill och inte stressas av. Mattias kurerar fortfarande två veckors sjukdom men underhåller barnen med tv-spel och har lovat fixa julgran (han vill ha ett bättre exemplar än de välgörenhetsgranar jag ständigt envisas med att släpa hem) och jultomte. Dessutom satte jag honom i arbete igår med att stryka duk till bordet, vilket gick sådär men åtminstone bra mycket bättre än om jag skulle gjort det själv! I år har han dessutom varit mycket mer delaktig i såväl barnens luciatåg som julklappsinköpen så min strategi om att helt enkelt jobba och sysselsätta mig med annat så mycket att tiden inte räcker till, tycks vara en god strategi för jämställdhetsarbetet!
Nu ska jag ta och maskinskriva rimmen till klapparna i julklappsleken, den viktigaste traditionen av dem alla och som jag knappast vill överlåta på min andra hälft!