elintyras. blogg.se

2013 är till ända. Åtminstone på god väg. Och det är krönikevarning på detta inlägg. 

 

2013 var mitt tjugoåttonde/-nionde år och också året då jag för första gången passerade norra Polcirkeln och färdades längs vad jag hittills tycker är Sveriges vackraste väg, E10 mellan Kiruna och norska gränsen. Det var också året då jag på snudd på en timme tillsammans med över 30 000 andra sprang en hel mil, något jag för några år sedan skulle pratat bort som något fullständigt onödigt och meningslöst men som nu är en av mina största bedrifter. Det och att föda barn. Och att Mattias på något oförståeligt sätt blev kär i mig, oklart dock ifall det är min eller hans bedrift. Att bli kär i honom var lätt, han var och är den bästa.

 

2014 är ett oskrivet blad men jag hoppas att jag, familjen och andra nära och kära får förbli friska och att reskassan blir så pass full att nästa nyår spenderas i ett land långt härifrån, förslagsvis Thailand. Och så var det den där ständiga förhoppningen om fast arbete någonstans... I övrigt har jag inga löften men jag har målsättningar  som pappa skulle ha sagt) om att:

 

• växa ifrån lite ångest och ilska och bli en mer levnadsglad människa
• handla mer Kravodlade och Rättvisemärkta livsmedel och färre produkter med mycket tillsatser (typ godis) för att se till att framför allt barnen får i sig bra råvaror
• fortsätta med att i första hand handla i andra hand när det gäller kläder, möbler och liknande - för miljöns och plånbokens skull
• bygga förstukvist, uteplats (trall med paviljong), växthus och peppa/tjata/stödja Mattias till att måla tak, nock och knutar