Ikväll hade jag förmånen att få gå och lyssna på en föreläsning av en personlig tränare och kostrådgivare till ett mycket förmånligt pris. Dessförinnan var jag på gympan och just idag gick det katastrofalt dåligt... Orkade ingenting, men det fick sin förklaring under föreläsningen då pt:n pratade om när och hur man ska äta i förhållande till när man tränar. Eftersom jag just skulle på föreläsning efter gympan kastade jag i mig någon slags middag före träningen idag men det ska jag inte testa igen. Banan som i vanliga fall, det räcker långt det.
Så nu är jag peppad till att efter semestern förbättra mina kostvanor ytterligare; mer vatten, mindre kaffe, mer protein och fler mellanmål.
Fick även gör en enklare kroppscanning och utifrån den fick jag lite råd om att jag borde styrketräna mer och just lägga om kosten lite för att vätskehalten i kroppen var lite hög och förbränningen lite låg (för vad han tyckte att den skulle kunna vara). Fetthalten var däremot på gränsen till för låg, vilket även min julklappsvåg sagt mig, även om det verkligen inte är så det känns...! Men, det viktigaste av allt, tror jag, var att min fysiska ålder är 16 år! Yngre fysisk än verklig ålder är ju ett gott betyg men frågan är om inte 16 är lite väl ungt...?! När jag träffade Mattias var jag 17 och nu är jag 16.
Kom sedan hem och berättade för Mattias om kvällen och om min fysiska ålder, och han konstaterade snabbt att "det behövde han väl ingen kroppsscanner för att se, det räcker ju med att titta dig i ansiktet!" Ständig acne, check... (Och honom är jag gift med!)
Men, eftersom jag jobbar med folkhälsa, tänker jag på fler än mig själv och konstaterar att jag som alltså motionerar flera gånger i veckan; styrketränar och kan springa 5 km utan större problem, har NORMALA värden - hur många finns det då inte som har riktigt kassa värden?! Och hur får man dem att förstå att alla MÅSTE röra på sig regelbundet och tänka på vad man äter.