När min Mio föddes för drygt fyra år sedan var han sin mormors farmors första barnbarnsbarnbarn, den första i den femte generationen. Därefter kom ytterligare fyra barnbarnsbarnbarn innan min mammas farmor, allas mor Maj, häromdagen slöt sina ögon för sista gången.
11 barn (8 som lever än idag om jag inte missminner mig), x antal barnbarn (en bra bit över 20 skulle jag tro), alldeles för många barnbarnsbarn för att räkna (bara min morfar har fått 21), och så de fem barnsbarnsbarnbarnen, på drygt 101 år - det kallar jag för ett fulländat liv.
Även om jag inte träffat mor Maj mer än några enstaka gånger så är det ganska häftigt att min mamma faktiskt haft en farmor i livet ändå fram till nu. Mio har haft lite svårt att förstå det och Viktor har jag inte ens försökt förklara för, det får bli när de själva växer upp och faktiskt bär en viss del gener som ger chans till ett långt (och förhoppningsvis lyckligt) liv.
11 barn (8 som lever än idag om jag inte missminner mig), x antal barnbarn (en bra bit över 20 skulle jag tro), alldeles för många barnbarnsbarn för att räkna (bara min morfar har fått 21), och så de fem barnsbarnsbarnbarnen, på drygt 101 år - det kallar jag för ett fulländat liv.
Även om jag inte träffat mor Maj mer än några enstaka gånger så är det ganska häftigt att min mamma faktiskt haft en farmor i livet ändå fram till nu. Mio har haft lite svårt att förstå det och Viktor har jag inte ens försökt förklara för, det får bli när de själva växer upp och faktiskt bär en viss del gener som ger chans till ett långt (och förhoppningsvis lyckligt) liv.
Visst är det häftigt när man är så många generationer i livet!
skriven