När Mio var liten och bärbara datorer i vårt hushåll enbart bestod av mammas gamla Compaq från sent 90-tal med 4:3-skärm och 64 i ram, lyckades Mio i ett obevakat tillfälle pilla loss en ganska stor andel av tangenterna. Jag var precis som på Palmcrantzskolan då samma sak ideligen skedde vid tangentborden ute i koridorerna, förundrad och fascinerad över hur man gör men ikväll har jag varit tvungen att lära mig detsamma. Nu är pärlsockerkornet som gömt sig under tab-tangenten i min dator borta och störningsmomenten på den har blivit ett mindre. Det var faktiskt riktigt lätt att pilla loss tangenterna så nu önskar jag att det vore lika enkelt att åtgärda problemen med att den är trög och saknar numeriskt tangentbord...
hemma igen hos mina stolar
Igår fick jag en grön fåtölj som svärföräldrarna annars skulle slänga. Förut hade jag en röd men det syns inte för den är sedan flera år tillbaka omklädd och mycket finare (till och med om-omklädd en gång). Det är alltså den vänstra.
Bara det dyker upp ett snyggt tyg ska även den gröna kläs om. Den är förresten mycket skönare att sitta i, den mönstrade är fruktansvärd, men snygg som sagt.
Japan
Vilket fascinerande land!
Jag har påbörjat mina folkhälsostudier bara därför att den enda boken på svenska var så himla, himla intressant och fördjupande (de andra vill jag inte börja med förrän jag är säker på vilka delar jag måste läsa). Jag vet sedan tidigare mycket väl att ohälsan är större bland lågutbildade individer, de med låg inkomst, arbetslösa, invandrare, de med såligt socialt närverk, med mera, men varför??? Den frågan har jag faktiskt inte funderat så mycket på men det diskuteras i denna bok (Statussyndromet av Michael Marmot) och jag har nu kommit till jämförelsen mellan olika samhällen; USA, Europa och Japan. Och Japan är fantastiskt! Med reservation för att detta bara är fakta från en bok av många andra…
I Japan säger man inte upp människor i lågkonjunktur, man får be om ursäkt i tv om man förskingrat pengar för att man dragit skam över både familj och företag (kanske lite överdrivet med just tv men det blir en jättegrej vad det verkar), de har höga betyg och en väldigt låg kriminalitet där inga stadsdelar är värre än andra. Dessutom lägger de bara hälften så mycket av sin BNP på sjukvård som vad USA gör (som även har en högre BNP).Trots att mer än varannan japan är rökare och de mer och mer anammar vår skräpkost så vägs det upp av en social trygghet där man tar hand om varandra både inom familjen och på jobbet (även om samhället för en annan kan te sig ganska strängt och toppstyrt) – och summa summarum har Japan väldigt låga ohälsotal jämfört med många andra länder! Dessutom har de på bara en generation vänt från att vara ett U- och till att bli ett I-land.
I ett annat kapitel läste jag om individuella skillnader och om att långa människor generellt sett har bättre hälsa (vilket långt tillbaka har att göra med kost och näring som gav bättre tillväxt och gener och att social status ofta går i arv, vilket i sin tur beror både på arv och miljö). Detta är förstås ett motargument mot att de korta japanerna skulle ha så god hälsa men det tycks inte bekomma dem det heller (min egen slutsats). Japan är fascinerande som sagt!
Just nu är jag riktigt peppad (om det inte märks?!) till att på allvar få börja plugga igen! Mattias är inte lika peppad till att jag vill berätta om allt jag lär mig och förundras av men än så länge håller han god min...