Efter mycket om och men har jag äntligen hittat min cd 1 till Kents B-sidor. "Utan dina andetag" har spelats för mig på radion både igår och idag och det måste betyda något, jag vet bara inte vad. Än. I alla fall har jag nu äntligen hittat mitt eget exemplar. Låten har dock tagit slut och och för tillfället hörs Jockes speciella, ljuvliga och aningen gnälliga istället sjunga inläggets rubrik, nästan lika bra som
"jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor,
jag kan inte ens stå om du inte ser på
och genomskinligt grå blir jag utan dina andetag",
som spelades på mitt och Tises bröllop och ska spelas på min begravning om jag dör först och vi håller ihop till dess.
Jag kvällsfikar svärmors mjuka tunnbröd med gammaldags messmör (ett måste till!) och dricker te. Tycker mig ha förtjänat det efter både träningspass och flera timmars vitmålande av lister/foder en trappa upp. När jag ändå hade ångan uppe så satte jag igång att spackla i salen med men jag vet fortfarande inet hur jag vill att där ska se ut så det får nog förbli spackelmönstrat ett tag... Uppe i vårat rum blev det däremot mycket snyggt och det enda som fattas är nu byte av det stora fönstret (Mattias har beställt ett som levereras laom till första advent), att sätta taklisterna på plats och att bygga trappräcke innan det blir färdigt. Även om Mattias hävdar att det aldrig kommer att bli färdigt någonstans eftersom jag (tydligen!) aldrig blir nöjd. Men jag ÄR nöjd! Med den lilla parentesen att det mesta förstås ändå kan göras lite, lite bättre.